efterallaar

Efter alla år.

Av: Josefin Lindskog.

Mitt namn är Kahlan, jag är vampyr, och detta är min historia…

Det går att trotsa naturlagarna, tro mig – jag vet av erfarenhet. Men det tar vi senare. Innan du börjar läsa bör du veta tre saker. Det första är att det finns olika sorters vampyrer

Albai – En född vampyr, med långa smidiga kroppar och alltid väldigt bleka. Albai har väldigt bra syn, lukt och hörsel. De blir gamla, inte som människor som blir rynkiga och får grått hår. Nej de ser ut som 20 år från det att de fyller 18 och livet ut, och de blir betydligt äldre än människor, ca 1500 år eller så. Men de lever inte föralltid. De dör på samma sätt som människor, förutom att de blir inte sjuka så länge de får blod. De har inte heller några huggtänder.

Fedroi – Också född vampyr. Korta, muskulösa märkta vampyrer, som valts ut av gudinnan. De har oftast kopparbrun hud, och en havsblå stjärna i nacken. De är väldigt snabba och starka. Angående ålder och hur de dör, gäller det samma som för Albai. De har inte riktigt huggtänder, men de har lite vassare tänder som bara växer fram när de dricker blod .

Vannisker – Vannisker är hälften människa och hälften Albai. De har ärvt Albains syn och hörsel, och i vissa fall luktsinnet också. De är oftast långa, men kroppsbyggnaden varierar. De är lite blekare än vanliga människor, men inte lika bleka som en Albai. Deras död är densamma som en Albais förutom att de inte behöver blod för att hålla sig friska, utan har enormt svårt för att bli sjuka ändå. De har inte huggtänder.

Fedroisker – Fedroisker är hälften Fedroi och hälften människa. De har ärvt en Fedrois snabbhet och styrka, men istället för att ha en stor stjärna i nacken, har de en liten stjärna i tinningen. De har också bättre syn och hörsel än människor, men inte lika bra som en Albai eller Vannisker. De är dock väldigt bra beskyddare för Albai och Fedroi mot Orois eller Monoceres. De kan dricka blod, men de föredrar det inte. De har också lite vassare tänder som växer ut under strid.

Orois – Orois är de så kallade ”onda” vampyrerna. De har inget samvete eller några känslor. De har extremt stark hud, men den är inte ogenomtränglig. Orois lever i grupper, och har väldigt bra syn-och luktsinne, och är också väldigt snabba. De har röda ögon, och är mellanbruna. De är korta och smala. De går att döda med en träpåle eller så bränner man den. Orois blir man genom att bli biten av en annan Orois. Orois dör inte av direkt solsken, men de blir svagare och kan inte använda sina vampyrkrafter.

Monoceres – Monoceres är den värsta sortens vampyr. De dödar för nöjes skull och får kraft av offrets lidande. Monoceres är starka, snabba och har extrem syn, hörsel och luktsinne. Liksom Orois har de inget samvete eller känslor. De är så bleka att de nästan ser genomskinliga ut, och är alltid långa och muskulösa. De har liksom Orois också röda ögon, men dessa är inte helt röda, utan bara rödkantade. De är liksom andra vampyrer lätta att känna igen om man vet vad man skall leta efter. Det finns bara tre sätt att döda en Monoceres; En silverpåle i bröstet, bränna dem eller leda ut dem i solsken. De brinner upp snabbt i solen. Det finns två sätt att bli en Monoceres, antingen så blir man biten av en, eller så kan en Albai eller Fedroi medvetet gå över till dem, genom att välja ondskan. Monoceres lever ensamma eller två och två, sällan fler än det. Monoceres är de enda vampyrerna som inte åldras, och kan därför bara dödas. De är också den enda vampyren som faktiskt har riktiga, långa, vassa och spetsiga huggtänder.

Två; De vampyrer som blir ”skapade” kan inte döda den som skapade dem, det fungerar bara inte. Varför vet jag inte – jag är inte utbildad vampyr-vetenskaps… ehm… sak.

Och till sist; Minns du att jag sa att det var möjligt att trotsa naturlagarna, att jag visste av erfarenhet? Det är för att jag är resultatet av att någon trotsade dem. Jag vet inte riktigt hur, men på något sätt lyckades min mamma (en Albai) och min pappa (en Fedroi) få mig. Det har bara hänt en gång innan, en Albai och en Fedroi fick en son, men han dog efter 20 år. Jag tror att det berodde på att det var för många krafter och förändringar och annat skit i honom, men jag har ännu inte hittat någon som håller med. Men det är inte allt. När min mamma och pappa dött i en brand, träffade jag en kvinna. Hon var väldigt snäll och tog hand om mig. Men hon var annorlunda på något sätt. Jag kunde inte sätta fingret på det då, men nu vet jag exakt vad det var – De rödkantade ögonen, den onaturligt vita huden och den långa muskulösa kroppen. Hon var Monoceres. Detta fick jag ännu ett bevis på när hon bet mig. Men oroa dig inte, jag är – av någon konstig anledning – inte Monoceres. Jag vet inte varför. Kanske är det för att godheten i mitt blod (den från mamma och pappas raser) uppväger det onda ifrån Monoceres gift, och därför får mig att överleva båda. Men jag hoppas mer på att Y-kromosomen i mig hindrar mig från att dö som handär snubben och att jag inte fick tillräckligt med gift av Veronica – det var hennes namn – för att bli förvandlad. Så jag är lite annorlunda. Jag är snabb och stark (till och med snabbare och starkare än både Fedroi och Monoceres) och har bättre syn, lukt och hörsel än Albai. Jag har långt mörkbrunt hår med korkskruvar. Mina ögon är väldigt läskiga – för de ändrar färg. Om jag känner mig precis som vanligt så har jag bruna ögon. Blir jag ledsen blir de blå. Blir jag jätteglad blir de gröna. Blir jag irriterad blir de orange, om jag blir förvirrad eller nervös blir de gula, och om jag blir arg blir de kolsvarta. Jag försökte använda linser när jag bodde hos människorna, men de löses upp – förmodligen av Monoceres-giftet. Så jag är ensam av min sort – och jag tycker inte det är positivt. Jag vet aldrig vad jag kan göra, eftersom jag är den enda av min sort och vet därför inte vad det får för konsekvenser. Men min existens bryter mot naturlagarna eftersom det egentligen är omöjligt för en Albai och en Fedroi att få barn...