efterallaar

Det luktade starkt av sten. Det var brunt och väldigt stort men förvånansvärt nog inte så fuktigt som det borde vara i borgar.

’’ Välkommen till Baths firth, universums äldsta vampyrskola. ’’ sa en röst bakom mig. Jag vände mig om med ett ryck, och såg en kille som j ag direkt märkte var Vannisk . Han såg väldigt bra ut, t ill och med för att vara vampyr – ja vampyrer är naturligt otroligt snygga, och fördelen med det är att vi inte behöver smink för att anses se bra ut , men nackdelen är att vi inte kan utnyttja det .

’’ Mitt namn är Zach och jag är din hjälpande hand ’’ sa han och log , och jag kunde inte låta bli att le tillbaka . Han hade vita glänsande tänder och br unt hår . Han hade välbyggd kropp och var ganska lång , m en han såg inte lika hotfull ut som Eliaz. Han såg faktiskt väldigt snäll ut där han stod med ett leende och tittade på mig.

’’ Hej Zach’’ sa jag mjukt ’’ jag är … ‘ ’

’’ Kahlan Sweet’’ avbröt han.

’’ Ja hur ?’’

’’Alla vet vem du är Kahlan’’

’’ Okej… det tvivlar jag på’’ sa jag

’’ Kahlan Amnell, född för 743 år sedan, och tillhör kraftgruppen kontroll, och därför kan jag hjälpa dig. Jag tillhör också kontroll’’

Jag stirrade bara på honom.

’’ Haha, kom här Romeo’’ skrattade Eliaz och drog iväg med honom, och kvar var jag med Joanne. Hon tittade imponerat på mig.

’’ Vadå?’’ frågade jag

’’ Ingenting. Jag har bara aldrig sett Zach titta på någon sådär förut’’ flinade hon.

’’ Vad pratar du om?’’ frågade jag förvirrat.

’’ Ingenting’’ fnittrade hon och skakade på huvudet ’’ kom nu, jag skall visa dig ditt rum’’

’’ Mitt rum?’’ frågade jag ängsligt

’’ Ja vart hade du tänkt sova?’’ frågade hon förvirrat. Jag svarade inte, utan följde bara efter henne.

När hon öppnade dörren till det hon kallade ’mitt rum’ fanns där inte mycke t att tänka om det. Där fanns två säng ar , ett bord med två stolar, en bokhylla med böcker som såg ut att ha fått sig en omgång, och – kanske det mest underliga – ett kylskåp. Där luktade också”stenigt” men jag gillade det. Lukten av sten och källare. Det fanns också två skrivbord med datorer och vad som såg ut att vara två väldigt bekväma stolar. Återigen häpnade jag över hur torrt det var mot vad som var logiskt. Det var som ett vanligt elevhem, om man bortsåg från stenlukten och kylskåpets innehåll. Jag vände mig mot Joanne med en frågande blick. Hon såg förvirrad ut, men inte som att hon undrade om rummet, utan undrade om min reaktion.

’’ E tt kylskåp’’ frågade jag.

’’ Ja, annars står sig inte blodet’’ frågade hon förvirrat.

’’ Skall vi inte jaga?’’ frågade jag lite ängsligt. Jag föredrog färskt blod.

’’ Du lär inte hitta något annat än vampyrer här’’ skrattade hon ’’ vilket du självklart kan dricka, om de tillåter det’’ sa hon sedan seriöst.

’’ Kan jag?’’ frågade jag glatt. Hon tittade på mig, förvirrad av både min glädje och mitt ovetande .

’’ Jag kan ju förstås tvinga dem’’ sa jag sedan

’’ Här har alla vampyrer krafter, starka krafter. Vissa mer skrämmande än de andra’’ sa hon och tvekade. Som om hon var orolig att hon sagt för mycket.

’’ Vad är det?’’ frågade jag.

’’ Ingenting’’ svarade hon snabbt ’’ Ät nu, du har din första lektion om 15 minuter och det är bra om du är stark, men inte törstig då’’ sa hon och sprang iväg. Snabbt. Jag hade tänkt fråga henne om tanken med att ha två sängar, men det hann jag tydligen inte. Jag gick fram till kylen och öppnade den. Där var fullt med blodpåsar, sådana man har på sjukhus. Jag sträckte försiktigt in handen, och tog tag i en av dem. Jag satte sugröret vid munnen och drack. Jag han n ta en klunk innan jag kastade iväg den till andra sidan rummet och grimaserade.

’’ Var det något fel på dendär?’’ frågade en röst och jag ryckte till och vände mig snabbt om

’’ Hej’’ sa Zach, som om han stått där hela tiden. Han stod nonchalerat lutad mot väggen , med ett flin som var så gulligt att det tog andan ur mig . Men den tanken skakade jag av mig.

’’ Du måste verkligen sluta upp med det där’’ sa jag irriterat.

’’ Vadå?’’ frågade han och ryckte oskyldigt på axlarna.

’’ Att skrämma livet ur mig! Jag blir livrädd!’’

Han skrattade bara år mig.

’’ Så, får jag fråga vad som var fel på dendär?’’

’’ Den smakade väldigt’’ sa jag och tvekade, letade efter rätt ord , men hittade inget så jag nöjde mig vid att svara ’’ Annorlunda ’’.

’’ Det är djurblod, vad hade du väntat dig?’’

’’ Djurblod?’’

’’ Ja, vad tänkte du dig, mänskligt blod?’’

Jag ryckta på axlarna.

’’ Allvarligt?’’

’’ Det är allt jag någonsin vetat’’ försvarade jag mig. Han tittade på klockan.

’’ Tja, du får nog gå på lektionen törstig för’’ sa han och snörpte på munnen ’’ det är dags. Du har din första lektion nu’’

’’ Så vad gör du här?’’ muttrade jag surt. Han skrattade igen. Han såg mig tydligen inte som ett stort hot.

’’ Jag skall med dig?’’ sa han förvånat. Som om det vore uppenbart.

Jag tog en vä ska som hängde på en av stolsryggarna och hängde den över axeln, tryckte mig förbi honom där han stod i dörren utan att ens ge honom en blick, och gick ut . Tyvärr gick han flinande efter mig och försökte kväva sitt skratt.