efterallaar

När vi kom in i klassrummet blev jag förvånad. Där fanns inga bänkar inga stolar eller ens en tavla. Där fanns ingenting. Ingenting förutom massa andra vampyrer. Alla var iklädda svartbruna dräkter, med massa snören och bälten. Zach drog i mig och jag tittade upp på hans oförstående ansikte. Jag förstod att jag hade gått fel.

Vi fortsatte under tystnad genom korridoren till ett klassrum som såg likadant ut, förutom att eleverna var iklädda i gröna dräkter. Läraren kom fram till mig.

’’ Välkommen Miss Sweet ‘ ’ sa hon och höll fram en mossgrön klänning som var uppskuren vid benen, som man hade i gamla krigsfilmen för att kunna sparkas. Vid midjan satt ett svart snörbälte som täckte h ela magen. Den var långarmad men utan axlar. Till den gav hon mig ett par svarta, högklackade läderstövlar som gick upp över knäskålarna. Jag antog att klackarna var till för att utöka balanssinnet , men jag hade aldrig gillat högklackat .

’’ Kahlan’’ rättade jag henne och hela klassen skrattade. En lång smal tjej kollade upp på mig med sur besviken min. Hon kom fram till mig.

’’ Du skall jabba med mig’’ sa hon kallt. Hon hade långt rakt brunt hår och en lång slank kropp som såg ut som om den hörde hemma på ett tidningsomslag för badkläder . Hon var Albai, helt klart .

’’ Roxanne’’ ropade hon som gett mig kläderna - som jag antog var läraren, eftersom hon var den enda som hade annorlunda kläder – och sprang efter henne . Enda skillnaden mellan mina och Zachs kläder var att han hade tröja och byxor med sneekers istället för klänning och högklackat. Jag gick och bytte om. När jag kom tillbaka stod alla i par. Alla förutom Roxanne. Tydligen hade hon inte skämtat om att vi skulle jobba ti l lsammans. Jag ställde mig fem meter framför henne. Läraren klappade i händerna, och Roxanne gick till attack. Hon slog ner mig på golvet och väste .

’’ Gå av mig’’ sa jag och mina ögon började snurra i takt med huvudet som också började dunka och värka . Det gjorde de t alltid när jag hypnotiserade. Hon gjorde som jag sa, konstigt ( inte ) . Jag satte mig bredvid henne och höll fast hennes händer.

’’ Gör aldrig sådär igen’’ sa jag och släppte henne. Ingen i hela klassen reagerade. Då förstod jag att de kanske skulle attackera varandra.

’ ja det är klart?’ hörde jag Roxanne tänka.

’ kan du höra mig?’

’ja såklart, det är min gåva. Jag hör folks tankar. Men det är ju lektion, för att lära sig kontrollera sina krafter. Jag har gått här i flera år och kan fortfarande inte kontrollera’tänkte hon och stannade till. ‘föresten hur kan du höra mig?’ undrade hon.

’’ Det är min gåva, om jag ”tvingar” någon , hör jag deras tankar’ ’ svarade jag lite sorgset och gjorde citattecken när jag tänkte tvingar.

’’ varför så sorgsen?’ ’ undrade hon ’’jag tycker det låter coolt?’’

’’ det är det, men … ‘‘ jag visste inte hur jag skulle fortsätta

’’men vadå?’’

’’ men jag vill inte få folk att göra saker mot deras vilja, det är fel’’ det sista tillade jag i en nästan ohörbar viskning . Hon sa inget, men hon förstod, det kände jag – ännu en effekt av min förmåga, det är som att jag har deras hjärna i mig – eller rättare sagt, deras hjärna har mig i sig - och med den alla känslor, tankar, minnen och allt . D et de ser kan jag se (Om det är något de är nervösa, rädda, uppspelta eller upplever någon annan stark känsla). De jag tvingar kan känna mina känslor hela tiden. Jag brukar tycka att det är jobbigt, men jag har ju full tillgång till deras hjärna (Den kan jag faktiskt tränga mig in i och se allt de ser, höra allt de hör, och såklart känna det de känner, men jag kan dock inte ta kontroll över dem) så jag skall ju inte klaga. Men till mitt försvar brukar jag inte göra det medvetet. Jag brukar dock ryckas in ibland, men jag har märkt att om jag är borta från den tvingade i några år dog den effekten bort på den personen, och jag hörde bara tankar om jag lyssnade. Jag hade lärt mig att sätta upp mentala murar som stängde det mesta ute. Men jag kunde inte försvara mig mot det starkaste, eller det som drog mig in i deras huvud. Det tog en lång stund innan hon sa något.

’’ Jag har aldrig ägnat en tanke åt att jag kränker folks privatliv när jag lyssnar på deras tankar, det har alltid känts så uppenbart. Eller inte aldrig föresten, jag har ägnat det en tanke, en gång för några år sedan, när jag faktiskt brydde mig. Men Zach hjälpte mig ur det. Han sa att om det vore fel så skulle inte gudinnan gett mig krafterna. Jag tror på att allt händer av en orsak, och gudinnan gav mig denhär gåvan eftersom jag kommer finna den användbar, och tills den dagen kommer, får jag väl stå ut’’ sa hon nonchalant med en axelryckning.

’’Gudinnan?’’

’’ Nyx? Människorna tror att hon ursprungligen blev påhittad av grekerna, nattens personifiering kallade de henne. Men egentligen så är vampyrer ursprungligen från grekland, och det var De Förstfödda – de första vampyrerna som Nyx själv valde ut – som berättade om att de träffat gudinnan och ville dela med sig av sin tro. Alltså är Nyx visserligen nattens gudinna, men också de ’’goda vampyrernas’’ och faktiskt också alla elementens gudinna ’’

’’Läser du mycket?’’

’’ Ibland, jag gillar att läsa. Det ger mig en paus från verkligheten för ett tag’’ Ja g tittade mig omkring i rummet. Jag såg nyfikna och chokade blickar från alla håll. Jag förstod att det måste ha sett väldigt lustigt ut, där vi satt och kommunicerade mentalt, och utryckte oss med gester också. Alla stod och stirrade på oss med allt från nyfikna roade blickar, till förvånade och oroliga – som om de trodde att vi blivit helt galna. Det verkar i och för sig som en naturlig reaktion. Jag menar, det är ju inte riktigt normalt att man hör röster i huvudet. Läraren tittade också på oss.

’’ Karen är schysst, och hon brukar vara alla nybörjares drömlärare’’ sa Roxanne .

’’ Vadå, blir hon sämre senare eller?’’

’’Nej? Varför tror du det?’’

’’ Jag vet inte, det lät bara som att du inte höll med’’

’’Det är inget fel på henne alls, hon är bara väldigt’’ hon avbröt sig och försökte hitta rätt ord. Det behövdes inte. Jag kände att hon fick dåliga vibbar av henne, och om jag skall vara helt ärlig kände jag mig också lite osäker omkring henne, och mina instinkter har aldrig lett mig fel förut. Hon förstod att jag förstod att hon förstod vad jag menade (ironi eller vad?) och hon gav upp med att leta igenom sitt ordförråd. Karen gick mot oss.

’’ Vad gör ni?’’ undrade hon.

’’ Vi’’ började jag

’’ berätta inte!’’ avbröt Roxanne

’’ varför inte?’’ frågade jag, men precis när jag ”uttalat” frågan så kände jag en instinkt att hålla käften, och denhär gången kom den inte från Roxanne. Jag tittade på Roxanne och hon nickade diskret.

’’ Ni?’’ undrade Karen

’’ Vi tog en paus eftersom Kahlan slog i huvudet när jag attackerade utan att hon var beredd’’ sa Roxanne.

’’ Hur kommer det sig att det är jag som tvunget skulle ha skadat sig?’’ frågade jag surt. Jag hatar att framstå som svag eller okunnig, och nu framstod jag som både och.

’’ Eftersom att du är ny och inte visste vad du skulle göra’’ sa hon logiskt. Jag svarade inte, för precis då ringde klockan (En klocka på en vampyrskola?)

’’ Kommer du?’’ frågade någon. Jag behövde inte vända mig om för att fatta vem det var. Hallå? Vem brukade göra så, du vet, komma bakifrån och skrämma livet ur mig! Men jag kunde inte låta bli att vända mig om och se hans leende. Jag vände mig om och tittade rakt upp i Zachs leende ansikte.

’’ På väg’’ sa jag, sedan vände jag mig mot Roxanne ’’ vi ses’’ men hon tittade inte på mig utan log stort mot Zach och han log tillbaka. Hon gick fram och slog armarna om honom.

’’ Jag visste inte att du tog denhär lektionen’’ sa hon

’’ Det gjorde jag inte, men min skyddsling går här, så mitt schema har anpassats efter henne’’

’’ Hanns skyddsling? ’’ sa hon i vårt lilla privata samtal

’’ Fråga inte mig, jag vet inte ens vad en skyddsling är?’’

’’ En skyddsling är en väldigt viktigt person för skolan, och har därför en ”beskyddare” som är kapabel att skydda en’’

’’Jag kan skydda mig själv’’

’’ Mhm ja jag märkte det när vi började lektionen’’

’’ Då visste jag inte att man fick attackera!’’

’’ Jag kan nog ta dig ändå’’ sa hon irriterande självsäker och stöddig.

’’ Du kan ju försöka’’ sa jag och ställde mig i försvarsställning. Jag behövde inte vänta länge, för redan efter några sekunder kastade hon sig mot mig. Hon hade inte räknat med att jag skulle vara så snabb, eller stark. Precis när hon skulle ta tag i mig, flyttade jag mig - bara tillräckligt för att hon skulle missa – och tog tag om hennes midja och tryckte ner henne mot golvet och väste. Hon tittade skräckslaget på mig, och jag gissade att jag fått klargröna ögon. Jag förstod att det var grön eftersom jag kände mig lycklig och stolt över att ha vunnit.

’’ Vad håller ni på med?’’ frågade Zach förvånad ’’ Jag trodde inte att det skulle bli bråk för att jag nämnde att jag blivit Kahlans beskyddare?’’

’’Det blev det inte storebror’’ sa Roxanne med ögonen på mig.